Gråstarroperationens historia

Den första moderna starroperationen utfördes 1745.

Innan dess hade grå starr behandlats av så kallade starrstickare, som drog runt på marknaderna under medeltiden och även senare. De stack en nål genom patientens hornhinna och petade undan den grumliga linsen, så att ljuset kunde komma in till näthinnan. Ingreppet utfördes naturligtvis utan bedövning, och mycket ofta återkom problemen, antingen på grund av infektioner eller också för att linsen helt enkelt återtog sin ursprungliga läge. Starrstickare fanns även i Egypten och det gamla Grekland långt innan Kristi födelse.

Man trodde länge att starrstickaren rev bort en beläggning från linsen, men en fransk läkare fann vid obduktioner i början av 1700-talet att det var själva linskroppen som var grumlad. En annan fransman, ögonläkaren Jacques Daviel, fick idén att istället för att skjuta linsen åt sidan kunde man ta bort den helt. Hans första operation gav bra resultat. Den nya operationen krävde ett större snitt i ögat och var mycket plågsamt för patienten. Först 1884 gjordes den första starroperationen under bedövning med kokain. Då liksom nu fick man tillbaka synen, men inte förmågan att se skarpt då linsen var borta.

Idag tar man inte bort hela linsen, utan bara linsens innehåll. Kvar blir linskapseln, som hjälper till att hålla den konstgjorda lins som sätts in vid operationen på plats. Det är linskapseln som blir grumlad vid så kallad efterstarr.