Barn

Ögonutveckling hos barn

Ögat utvecklas under fostertiden. Den bakre delen av ögat, dvs näthinna mm utvecklas från hjärnan, medan hornhinnan och linsen utvecklas från huden. Se även Ögats anatomi.

I början av utvecklingen ser ögat ut som en bägare som knoppas av från hjärnan. Stjälken på bägaren blir synnerven och bägaren blir den bakre delen av ögat. Den huddel som befinner sig precis ovanpå bägaren blir lins och hornhinna.

Hela denna process är ett resultat av samspelet mellan många olika gener och signalämnen, som påverkar hjärncellerna och hudcellerna att förändras till ett öga.

Det är inte så svårt att förstå att det ibland kan bli lite fel i processen så att ett öga inte blir helt perfekt. Då kan olika fel uppstå som kan påverka olika delar av synen. Ett fel som kan uppstå är att "bägaren" inte sluter sig på rätt sätt. Då kan man tex få en oregelbundet formad iris, vilket ju är något som syns men inte behöver påverka synen. Om däremot själva ögonbotten eller synnerven påverkas ser ögat helt normalt ut men synen är påverkad.

Många problem som uppstår beror på fel i de delar som tillhör det centrala nervsystemet. Det är framför allt näthinnan, synnerven och synbarken, som är den del av hjärnan som tolkar synintrycken. Synbarken finns längst bak i hjärnan.

När ett barn föds är synen inte helt färdigutvecklad. För att utvecklingen ska fortsätta måste synen stimuleras. Normalt sett behöver man inte tänka på detta, den miljö som omger ett litet barn brukar vara stimulerande för alla sinnen. Där finns mamma och pappa, andra människor, leksaker osv. Färgseendet är dåligt i början, vid födseln ser babyn mest skarpa kontraster, men vid två-tre månaders ålder urskiljer babyn hela färgspektrat.

Redan från födseln har barn ett speciellt intresse för ansikten och ansiktsuttryck. Ungefär en vecka efter födseln kan babyn urskilja mammas ansiktsuttryck. Vid två-tre månaders ålder känner babyn igen mammas ansikte på bild, och föredrar att titta på det snarare än bilder på främmande kvinnor.

Babyn ser saker på 5 meters avstånd ungefär som vi ser på 30 meters avstånd. Musklerna som ändrar form på linsen är ännu inte starka nog för att kunna ackommodera, och syncellerna i näthinnan är inte färdigutvecklade. Detta gör att allt är lite suddigt för babyn de första veckorna. Det barnet ser bäst den första tiden är rörelse och man kan se att ögonen försöker följa föremål som rör sig. I början rör sig ögonen lite hoppigt, men snart har babyn lärt sig att kontrollera ögonrörelserna och förutsäga hur saker kommer att röra sig, och ögonen kan följa en rörelse mjukt och kontinuerligt.

Babyn har ett visst djupseende och reagerar på föremål som kommer närmare. Barnet lär sig tidigt att styra sina ögon, men det tar längre tid för ögonen att lära sig samarbeta så att ett verkligt djupseende uppstår. Det tar ännu längre tid innan hjärnan lärt sig bearbeta synintrycken så att barnet uppfattar djup som vuxna gör. Babyn som just börjat krypa har en uppfattning om att trappan går neråt, men det betyder inte att det finns en förståelse för hur farligt det kan vara att på egen hand ge sig ut i trappan.

I Sverige undersöks barns syn vid fyraårskontrollen och vid skolstarten. De vanligaste problemen är att barnet är långsynt, astigmatiskt eller närsynt. Detta korrigeras med glasögon. Små barn är oftast långsynta och/eller astigmatiska. I skolåldern blir det vanligare med närsynthet. Som förälder kan man själv hålla uppsikt över de vanligast varningstecknen på att något är fel.

Barnet kan till exempel:

  • sitta för nära TV:n (obs att barn gärna vill sitta nära TV:n även i vanliga fall)
  • hålla boken för nära ansiktet
  • kisa
  • gnugga sig mycket i ögonen
  • vara ljuskänsligt
  • klaga på huvudvärk eller trötta ögon
  • blunda med ett öga för att se bättre
  • lägga huvudet på sned för att se bättre

Närsynthet kan utvecklas tämligen snabbt i tonåren. Då ögat växer ändras inte brytningskraften i hornhinna och lins, och resultatet kan bli att ljuset bryts för mycket (i förhållande till ögats längd) för att bilden på näthinnan ska bli tydlig. Närsynthet har också en ärftlig faktor.

Inlärningsproblem Inlärningssvårigheter har ibland (men inte alltid!) samband med synproblem. Det är flera faktorer som kan spela in. Ögonen och det optiska systemet måste fungera, dvs man måste se skarpt. Ögonen måste kunna röra sig som de ska och samarbeta. Till slut måste också hjärnan kunna tolka synintrycken på ett korrekt sätt. En bra början då man upptäcker problemet är alltså att kontrollera ögonen hos en ögonläkare för att utesluta att det är något enklare fel med ögonen som är orsaken till inlärningsvårigheterna.

 

Ögonproblem hos babyn

Innan babyn är tre-fyra månader är det vanligt att ett öga skelar inåt eller utåt. Oftast försvinner detta av sig själv, men om problemet kvarstår måste man åtgärda det, för att synen i vuxen ålder ska bli så god som möjligt. Om ett öga inte rör sig alls eller verkar på något sätt annorlunda än det andra bör man också kontakta läkare.

Om problem med skelning inte rättas till kan det skelande ögat bli synsvagt (amblyopt). Hjärnan väljer att använda synintrycken från det friska ögat, och det dåliga får aldrig en chans att utvecklas. Efter en viss ålder slutar hjärnan att utveckla synen, och det är då för sent att göra något åt problemet. Ju tidigare man börjar behandla desto större chanser att synen blir så bra som möjligt. Ett annat problem som kan finnas eller uppstå de första månaderna är nystagmus. Ögonen hoppar, svänger, eller rör sig i sidled. Detta kan bero på dålig syn, fel i nervbanan mellan ögonen och hjärnan eller albinism (brist på pigment i ögat gör att det inte fungerar som det ska). Nystagmus har också en ärftlig faktor. Om nystagmusen inte försvinner av sig själv vid tre-fyra månaders ålder bör man kontakta läkare. Barn med nystagmus har i allmänhet nedsatt syn.

 

Synskador hos barn

Synen kan delas in i olika delsynfunktioner: synskärpa, synfält, mörkerseende, färgseende, visuell perception mm. Det kan vara olika delar som påverkas vid en synskada. Det är inte sällan de delar av synsystemet som tillhör centrala nervsystemet (CNS) som är i olag vid synstörningar.

Synskada definieras av WHO som en, med bästa glasögonkorrektion, synskärpa som ligger under 0,3. Man kan vara synskadad även med högre synskärpevärden än 0,3 , om synfältet är mycket inskränkt. Observera att det är skillnad mellan synskada och synfel eller synsvaghet.

Om det finns fel i ögats optiska system påverkas ofta synskärpan. Glasögon eller förstorande hjälpmedel kan vara till nytta.

Om synfältet är påverkat kan det vara svårt att orientera sig. Synskärpan kan fortfarande vara god. Man kan kanske läsa en bok, om man bara hittar den först.

Visuell perception är hur vi sorterar och tolkar synintrycken, den process som försiggår i hjärnan, framför allt i synbarken. Det handlar om hur man tex tolkar färg och form, figurer mot en bakgrund, lokalisation mm. Psykologer mäter bland annat dessa egenskaper.

Hos barn med synproblem är det viktigt att man mäter alla de olika delsynfunktionerna, för att förstå vad som är skadat, men också vilka förmågor som finns kvar.

Prematura barn födda innan vecka 35 har större risk för skelning (strabismus) och synsvaghet (amblyopi) . Ju tidigare barnet föds desto större är risken. Prematura barns syn kontrolleras redan vid födseln.