Keratoconus

Den medicinska termen för toppig hornhinna är keratoconus

Vad är keratoconus?

Keratoconus är en sjukdom som ger sig till känna först i de övre tonåren. Det är en medfödd "felprogrammering" av hornhinnans tillväxt, som resulterar i ökande, småningom svårkorrigerade brytningsfel.

Hornhinnan skall normalt ha en lagom välvd och jämn främre yta som medger att ljuset bryts symmetriskt mot ögats lins och vidare mot näthinnan. Vid keratoconus sker en försvagning av hornhinnans uppbyggnad, så att formen förändras till en ökad "toppighet". En viss grad av ärftlighet tycks förekomma och tillståndet är vanligast bland pojkar.

Hur yttrar sig keratoconus?

Keratoconus medför en gradvis försämrad syn som brukar stabiliseras av sig själv efter 40 års ålder. De förändringar som sker efter detta är regel små och långsamma.

Med tiden kan man även få grumlingar och ärrbildningar och i sällsynta fall kan ökad svullnad i hornhinnan medföra övergående värk. Sådan svullnad, som ofta kommer plötsligt, kallas för hydropsattack och brukar behandlas med en smörjande och bakteriedödande salva. Tillståndet kan upplevas som dramatiskt, men leder aldrig till att ögat "spricker".

Hur behandlas keratoconus?

I början kan synförsämringen korrigeras med glasögon, och om toppigheten ökar kan hårda linser vara ett bra alternativ. När detta inte längre ger en acceptabel syn kan det vara aktuellt med transplantation av hornhinnan. Man byter då ut den centrala delen av hornhinnan mot en hornhinna från en avliden donator. Under en period av snabb försämring kan behandling ges med "crosslinking" för att stabilisera hornhinnans bindväv.