Skelning

När ena ögat pekar snett i förhållande till det andra ögat kallas detta för skelning.

Ett litet barn som skelar märker oftast inte detta själv, utan hjärnan ser med det öga som pekar rätt, d v s som riktar in sig mot det föremål barnet för tillfället vill iaktta. På motsvarande sätt registreras inte bilden från det skelande, felpekande ögat. Det skelande ögat riskerar då att bli ett s k lat-öga, vars synutveckling missgynnas.

Hjärnan utvecklar helt enkelt inte förmåga att tolka synintrycket från lat-ögat, som riskerar att drabbas av skelningsamblyopi (svagsynthet till följd av skelning). Läs mer om amblyopi nedan.

Efter 10 års ålder kan synutvecklingen knappast förbättras. Helst vill man upptäcka skelning hos barn före två års ålder. Syskon till skelande barn bör särskilt observeras.

Hur behandlas skelning?

Behandlingen består av olika åtgärder för att stimulera hjärnan till att använda det skelande ögat. Om skelningen är tillräckligt stor kan den också korrigeras kirurgiskt. Man flyttar då på infästningen av en eller flera ögonmuskler. Skelning som uppkommer hos vuxna ger nästan alltid olika grad av dubbelseende. Vanligaste orsaken är spontant övergående cirkulationstörningar till nerver som styr ögonmusklerna. Vid bestående problem kan korrigering ofta ske med s k prismaglas eller med operation.

Amblyopi

Med amblyopi menar man en synnedsättning som beror på ogynnsam påverkan på synsystemet under dess utvecklingsfas (från fosterlivet och upp till 10-12 års ålder). För fullt utvecklad syn krävs att hjärnan får lika starka signaler från båda ögonen under utvecklingsfasen. Detta förutsätter att den avbild av omgivningen som bildas på näthinnan är lika skarp på båda ögonen. Om bilden från det ena ögat är suddigare finns risk för synsvaghet. Detta kan t.ex. uppkomma vid långsynthet, astigmatism eller skelning. Andra orsaker till att ett öga får en suddig bild på sin näthinna kan vara förtäckning, nedhängande ögonlock, grumlingar i hornhinna eller lins. Sjukdomar i näthinna eller synnerv kan också försämra signalen som sänds från det påverkade ögat till hjärnan och medföra risk för amblyopi.

Hur behandlas amblyopi?

Behandlingen vid amblyopi syftar till att återställa balansen mellan ögonen, så att ögonen får lika mycket synstimulans under barnets vakna tid. I första hand försöker man göra detta genom glasögon. Om ena ögat redan släpar efter i synutveckling eller då inget glasögonbehov finns måste det bättre ögat täckas för med en lapp under vissa tider.
Barnet tvingas då använda det sämre ögat vars syn då stimuleras. Behandlingen kan ofta vara tålamodsprövande för hela familjen men är nödvändig för att få så bra syn som möjligt på det svagare ögat. Ju tidigare i livet man påbörjar behandling, desto större är chanserna till fullgod syn på båda ögonen. Det primära målet är att barnet skall använda båda ögonen lika mycket. Om en eventuell skelning upplevs uteendemässigt störande kan felställningen korrigeras med en operation.

Synsvaghet i åldrarna över 10-12 år kan inte förbättras, utan man tvingas acceptera den begränsade synförmågan. Det är alltså mycket viktigt med behandling så tidigt som möjligt i livet.