Ålderssynthet

Med stigande ålder, för de flesta vid 40-45 år, börjar man märka att det blir allt svårare att se bekvämt på nära håll. Man tvingas i ökande utsträckning hålla tidningen på längre avstånd och ibland vill armarna inte riktigt räcka till.

Detta beror på att ögats lins med tiden stelnar. Ögat kan inte längre ackommodera, dvs linsens tjocklek kan inte längre ändras för att anpassa ögat till seende på olika avstånd. För en normalsynt person innebär detta att ögat inte längre kan fokusera på nära håll medan man däremot ser bra på längre håll.

För att kompensera för detta används läsglasögon. Ju äldre man är desto starkare läsglasögon brukar behövas. Vid utprovning av läsglasögon är det mycket viktigt att man själv känner efter vilket läsavstånd som upplevs mest bekvämt. Om glasen är för starka är man tvungen att hålla tidningen, boken eller handarbetet obekvämt nära ögonen.

En måttligt närsynt person kan däremot se att läsa utan glasögon även om linsen stelnat men behöver fortfarande glasögon för att se skarpt på långt håll. Det finns olika sätt att lösa detta problem (separata läsglasögon, dubbelslipade eller progressiva glas) och man kan välja det som passar en bäst. Om man som närsynt använder kontaktlinser måste dessa kompletteras med läsglasögon vid närseende. Alternativt kan man välja att anpassa styrkan på den ena kontaktlinsen för närseende, s k monovision, men men det kan ibland medföra försämrad avståndsbedömning och djupseende. Det finns även progressiva multifokala kontaktlinser.

Ålderssynthet kan behandlas med RLE.