Översynthet

Översynthet, också kallat långsynthet, betyder att ögat är för kort jämfört med dess brytningskraft i viloläge.

För unga människor är måttlig översynthet inget problem, tvärtom upplever de ofta sin syn som felfri. Anledningen är att man ständigt omedvetet spänner ögats lins (ackommoderar) för att erhålla så skarp bild som möjligt. Hos ungdomar och vuxna kan detta ge spänningshuvudvärk och trötthet. Med stigande ålder försämras dock förmågan att ackommodera varpå det blir allt svårare att se skarpt på nära håll. Med tiden försvinner även synskärpan på långt håll. Jämför ålderssynthet.

Till linsens ackommodationsförmåga är också kopplat en reflex, som gör att ögonen riktas något inåt näsan. Eftersom ackommodationen främst är till för seende på nära håll är det ändamålsenligt, att ögonen därvid riktas in mot en punkt ca 30-40 cm framför näsan. Om man emellertid måste ackommodera även för seende på längre håll riskerar man särskilt hos barn att drabbas av skelningsproblem eller undertryckande av synutvecklingen på endera ögat. Detta kan leda till svagsynthet (amblyopi). Det är därför mycket viktigt, att översynthet och/eller skelning hos barn upptäcks och behandlas så tidigt som möjligt.

Översynthet korrigeras med plusglas, och man kan använda glasögon eller linser. Översynthet kan också korrigeras kirurgiskt, se , ICL eller RLE.