Opererade med RLE

Jeanette Lindahl, marknadsansvarig 

Det har nu gått nästan 5 månader sedan min operation och jag sitter fortfarande med ett leende på läpparna varje gång mina vänner letar efter sina läsglasögon. Det är vissa situationer som jag verkligen tänker på vilken befrielse det är att ha opererat ögonen. När jag är och handlar - nu kan jag läsa alla priser och innehållsförteckningar, när jag sms:ar eller bara ska läsa något spontant - jag behöver inte leta efter mina glasögon längre för att kunna göra detta.

Jag har varit översynt i hela mitt liv, men det var inte något större problem förrän jag även började bli ålderssynt för några år sedan. Jag såg dock, till rätt nyligen, alldeles för bra på långt håll för att någon av mina kollegor skulle vilja operera mig. Till slut fick jag gråstarr på ena ögat och då var saken avgjord. Självklart opererade jag även det ögat som inte hade gråstarr.

Inför operationen var jag skräckslagen, vilket jag tyckte var oerhört pinsamt eftersom jag jobbar på Capio Medocular, men nu blev jag en alldeles vanlig patient med alla frågor och rädslor som man har - jag var inte längre min yrkesroll. Det jag var rädd för var inte resultatet, jag visste ju att de flesta blir oerhört nöjda, utan jag var rädd för själva operationen. Rädd för att bedövningen inte skulle ta, för det bländade ljuset så många talar om, att jag inte skulle kunna andas under operationsduken och kanske kvävas, att jag nog skulle kunna svimma och att den lilla klämma man sätter vid ögonlocken skulle göra ont.

Vilket slöseri med negativ energi! Det var verkligen obefogad rädsla. Operationsteamet var helt underbara - de visste alla att jag var livrädd. Operationen gick oerhört snabbt - efter 10 minuter var det dags för det andra ögat. Efter operationen fick jag kaffe och kaka och information om vad man skulle tänka på efter operationen. Tror det var det godaste kaffet jag någonsin har druckit!

Jag läser nu obehindrat på alla avstånd, så alla läsglasögon som jag har haft utspridda överallt är det adjöss med och det är en sån obeskrivlig frihetskänsla att slippa vara beroende av att ha ett par glasögon till hands för att kunna läsa.

Jag har även bloggat om min ögonoperation 

 

Gitte Ådahl, undersköterska

Det är nu nästan två år sedan jag opererade mig för mitt synfel. Jag hade den klassiska ålderssyntheten som smygit sig på under några års tid. Jag provade med läsglasögon och försökte med kontaktlinser på ett öga för att ha ett läsöga och ett öga för att se på avstånd. Det gick inte så bra med kontaktlinser, jag trampade i luften och det var svårt att sätta i dem och ta ur dem. Min optiker berättade att jag hade "platta hornhinnor" så det var därför jag hade dessa besvär.

Till slut blev det för jobbigt att ha sina läsglasögon på för jämnan och alternativet var progressiva glasögon. Jag hade funderat en tid på att operera mig och nu kändes det som att det var dags.

Jag opererade mig med en multifokal lins som heter ReSTOR och jag gjorde ett öga i taget pga tidsbrist.

Det var en härlig känsla att redan på eftermiddagen kunna läsa textmeddelanden i mobiltelefonen. Jag såg plötsligt detaljer som jag inte gjort på flera år, en underbar känsla! Efter en vecka så var det dags för andra ögat och det gick lika bra som vid första.

Jag hade dessutom ett filmteam med mig på operation och den filmen ligger på vår hemsida och Youtube.

Jag är så nöjd med detta och nu två år senare ser jag som jag tycker - ännu bättre.

 

Karin JochnickKarin Jochnick,  ögonsjuksköterska

Jag hade inget större behov av att kunna se bättre på avstånd utan endast på nära håll. Behovet av läsglas blev större desto äldre jag blev och till slut kände jag mig helt handikappad utan mina läsglas. Innan min operation tror jag att jag samlat på mig runt 20 par glasögon som jag spred omkring mig både på arbetet och hemma. Ibland hade jag flera par på mig, ett par på näsan och ett par som diadem. Problemen var många då man glömt glasen hemma.

Då jag spelade golf var det problem med att se scorekortet, när jag var ute och handlade såg jag inte priser, storlekar, innehållsförteckning m.m. Gick man på restaurang fick man be ngn annan läsa menyn.

Jag förstod att något måste göras och eftersom jag själv är med och instrumenterar på operationer så vet jag precis hur det går till. En vacker dag bestämde jag mig.

Jag har stort förtroende för mina kollegor därför var jag inte orolig eller rädd.

Jag visste också att riskerna är minimala.

Nu har jag gett bort alla mina läsglas och det är en underbar känsla att slippa hålla reda på dessa.

Varför det tog så lång tid inan jag bestämde mig för operation vet jag faktiskt inte. Men jag ångrar idag att jag inte gjorde tidigare.